” NÄR ACCEPTANS FÖR EN SITUATION SLÅR DEN EGNA VILJAN….!”

Alla….både du och jag….har en kalender av något slag….där vi skriver in saker och händelser som vi har tänkt och planerat. Ibland långt i förväg, och ibland i stundens ingivelse. Någonting som man kanske har tänkt på länge och längtar jättemycket efter. För det mesta funkar det som planerat…och ibland inte. 😃🙃

Det sistnämnda, var exakt det som hände mig förra året. Jag skulle åka ner till Skåne, för att vara med på ”The Sunset Festival” och ”Galoppdagen på Jägersro” igen….precis som sommaren dessförinnan. Njuta av Skånes magi och havet, träffa mina nära och så älskade vänner och alla andra fantastiska människor därnere. Och som jag hade längtat!! I ett helt år!! Och bland det viktigaste….LIW Association för ”en bättre inre hälsa och välmående”….det ville jag ju inte missa. Psykisk ohälsa och det sk ”eftervåldet”, är ämnen som jag brinner extra mycket för pga min historia, och alla de efterföljande åren.

Men så blev det inte…för jag blev sjuk istället. Lugn, lugn…det var bara en rejäl ”bonnaförkylning”, med div olika symptom….även om jag då kände mig riktigt rejält dålig. Allt var packat och klart, och jag var så redo att ratta bilen nedåt landet. Och envis som en röd gris, så gav jag mig attan på att jag skulle åka. Sköt ifrån mig alla tecken på, och det faktum….att jag faktiskt var sjuk! Jag försökte medvetet att ”tänka bort” det faktiska ”nuet!” Tills jag tog plats bakom ratten, satte på mig solglasögonen och började att köra. Men jag hann inte längre än till macken….när jag kom till insikten…att nej….jag var tvungen att ställa in….och ställa om. Det skulle inte gå! ”Kicki skärp dig!! Du mår ju för fasen skit!!” Skåne ligger ju inte 5 mil bort direkt. 😅

Och det vet ni nog många av er hur svårt det kan vara att erkänna för sig själv. När både hjärna och hjärta är inställd på en viktig och speciell sak. Och allt bara spricker….Hur mycket man än vill….så går det bara inte. Tyvärr så är viljan ibland inte allt!! Vi är många gånger så oerhört dåliga på att lyssna på våra egna kroppars signaler. Som när ett av mina barn skulle födas, och det var som allra värst, då kläcker jag ur mig: -” Nej nu struntar vi i det här, så kommer jag tillbaka en annan dag.” Men hallå, Kicki, det går ju liksom inte för sig. Det var så dags att ångra sig då!! 🤭🤣😂 Snacka om att försöka att lägga någonting ”på vänt”, för att ta itu med det när det ”passade mig bättre”. Medans min kropp talade om för mig att jag skulle föda barn, precis exakt just då….och jag försökte att dissa det totalt. Bekvämlighet eller flykt? Lite av både och tror jag. 🤣🙃😎

Visst….för mig handlade det om en resa….en tur på några dagar, för att fylla på med livsenergi från Skåneland, havet och alla underbara vänner. Inte så allvarligt egentligen, men för just mig, så var det superviktigt!! Och extra mycket också för att LIW Association skulle vara med. Jag försökte ihärdigt att nonchalera mitt eget mående, för att viljan var så starkt och stolt inställd på ”KLARA, FÖRNEKA, FIXA, KÖÖÖÖR”! Crazy Daizy…javisst….men vi har nog alla var tills mans…lite Crazy Days emellanåt.

Jag tror faktiskt att både du….och du…och du….känner igen dig. Att man inte vill acceptera…. att det som man vill….faktiskt inte går alla gånger. Fastän du bara vill, vill, VILL!!!! Och det var inte förräns jag hade vänt om hemåt och låg helt däckad i soffan, som jag insåg….det egentligen helt uppenbara…att hur mycket jag än inte ville acceptera läget….så var jag tvungen. Av respekt emot mig själv…och även av respekt emot andra. Jag ville ju inte heller riskera att smitta någon annan.

Att vända tankarna….att acceptera att saker och ting är som de är….det är supersvårt….när viljan och hjärnan är inställda på en helt annan bana. Tankarna gick ju givetvis fram och tillbaka….varför….men….mer Alvedon så kanske…. just tankarna gjorde ju bara att jag mådde ännu sämre. Nu var ju det här fysiska åkommor. Men att inte respektera dig själv, så att du kan acceptera att saker och ting kan förändras…bli annorlunda…. att ”Livet händer”….det ger dig bara rejäl huvudvärk och stress/ångest påslag.. Och det klarar man sig så bra utan. Eller hur?

Och nu i januari, så var det dags för nästa lilla bakslag pga ”Livet händer”. Attans då!! Jag var nerbjuden till mitt älskade Skåne, för att vara med på ett 100-års kalas!! 50 + 50 år. Och bara tanken, att äntligen få träffa bästa och finaste lilla sys Cecilia Ekeblom igen, plus alla andra underbara människor därnere….var ju magisk. Allt var planerat och klart och resväskan var redan packad till hälften. Jippie och hurra! ❤️😃🙏🏻 Men….”livet hände”… och jag bestämde mig för, att packa upp istället för att packa ner mera grejer. Det var inte riktigt läge just då.

Fast den här gången kunde jag handskas betydligt bättre med situationen och mig själv. Lite”ojande” var det nog…det erkänner jag. 😁 Men jag klappade mig själv på axeln och sa att: ”Okej. Nu är det som det är. Jättetråkigt, men det är bara att acceptera faktum. Det går flera tåg.” Om SJ håller vad de lovar. Nej jag bara skämtar. 😎🤣 Den här gången visade jag för mig själv, att både respekten för mig själv och insikten, gick hand i hand. Jag respekterade mig så mycket, att jag accepterade mitt eget beslut, och då har man kommit långt med sig själv. Från att inte ha haft någon självrespekt överhuvudtaget, till att ha både det och acceptans för mina egna känslor, tankar och reaktioner. En enormt stor och viktig del i min självutveckling. Och inte bara för mig….det här är någonting som alla borde sträva efter. ATT LYFTA SIG SJÄLV!! DU ÄR UNIK, DU ÄR BRA OCH HELT FANTASTISK!! 🙏🏻❤️

UTAN SJÄLVRESPEKT….SÅ HAR DU INGEN ACCEPTANS FÖR DIG SJÄLV HELLER! 🙏🏻❤️

Det här blev lååååångt!! Ett MARATONINLÄGG!! Sorry!! Jag skyller på den goa energin från solen och min livsglädje! Och fingrar som bara fortsätter att skriva…❤️❤️☀️☀️ 😎😎

STOLT, STARK, GLAD OCH LYCKLIG!! 💪🏻🙏🏻👊🏻🦁❤️

NU KÖR VI!! ☀️😎❤️

Kramar Kicki 🤗❤️

Foto: Theresia J Köhlin